Tjugo år av gränsöverskridande samarbete i Vänskapens naturskyddsområde

Efter en frånvaro på många årtionden kom skogsvildrenen på 1950–60-talen tillbaka till Elimyssalo från Sovjetunionen. Det här gav upphov till idén om gemensam naturskyddsforskning och ledde till att Finland och Sovjetunionen ingick ett avtal. Ordförande för Högsta Sovjet, generalsekreterare för Sovjetunionens kommunistiska partis centralkommitté Michail Gorbatjov och Republiken Finlands president Mauno Koivisto undertecknade avtalet om Vänskapens naturskyddsområde i oktober 1989. Avtalet trädde i kraft sommaren 1990, då lagen och förordningen om Vänskapens park stadfästes.

Den första i sitt slag

Vänskapens naturskyddsområde är det första parkparet beläget på bägge sidorna av den finsk-ryska gränsen. I samarbete sköts och undersöks gränstraktens värdefulla natur på naturskyddsområdet och därtill erbjuds besökarna information, upplevelser, kulturhistoria och friluftsmöjligheter. Som det första officiella finsk-ryska parkparet har Vänskapens naturskyddsområde skapat grunden för Gröna bältet i Fennoskandien, som också ingår det europeiska gröna bältet som sträcker sig från Finlands, Norges och Ryssland gräns till Svarta havet.

I Vänskapens naturskyddsområde ingår på ryska sidan Kostomuksha naturreservat på 47 500 hektar och i Finland Vänskapens park på ca 29 000 hektar, som består av fem separata skyddsområden i Kuhmo stad och delvis i Suomussalmi kommun.

Sjöar, skogar och myrar

På naturskyddsområdet kan man bekanta sig med den genuina, ursprungliga ödemarken i gränstrakten. Där finns rena sjöar, gamla skogar och mångsidiga myrar. Kostomuksha naturreservat består av kargt högland, där klippor, myrar och vatten alternerar med oändliga urskogar. Elimyssalo representerar typisk kajanaländsk ödemark: stora och mångsidiga myrar, skägglavsrika granskogar, skogskärr, tallskogar som granen håller på att överta, frodiga miljöer utmed bäckar samt små sjöar och tjärnar.

Lentua är den största oreglerade sjön i Ule träsks vattensystem. Forsen Lentuankoski, som startar från sjön, är en känd sevärdhet och ett populärt fiskeställe. Lentuaområdets vatten lockar besökare till sig på sommaren, de fina snölandskapen skidåkare på vintern. Landskapen på området har blivit bekanta för finländarna genom Axel Gallen-Kallelas Kalevala-illustrationer och den älskade finska författaren Veikko Huovinens verk ”Havukka-ahon ajattelija”. En åsformation som korsar Iso-Palonen och Maarisänsärkät naturskyddsområde har varit en viktig migrationsrutt och sommarbetesmark för skogsvildrenar. I den av vatten omgivna ljusa tallskogen går också en vacker vandringsled.

Juortanansalo och Lapinsuo naturskyddsområde består av ödemark som lämpar sig för erfarna vildmarksvandrare. På området finns det vidsträckta myrar och skogsholmar med gammal granskog. De branta skogsklädda höjderna och små myrarna i Ulvinsalo har tack vare områdets status som naturreservat bevarats bäst från mänsklig påverkan.

Naturens egen gång

På den finska sidan lämpar sig Vänskapens naturskyddsområde med undantag av Ulvinsalo naturreservat för friluftsliv, naturguidning och naturturism. På ryska sidan förekommer det begränsningar i rörelsefriheten på området men man kan bekanta sig med naturreservatet under guidade utflykter. På skyddsområdena får naturen utvecklas på sina egna villkor och man blandar sig inte just alls i det naturliga kretsloppet. Med parkernas skötsel, styrning och regler säkerställs att de ursprungliga naturvärdena inte äventyras.

Kostomuksha naturreservat styrs av Ryska federationens naturresursministerium men har egen förvaltning och personal. I Finland förvaltas och sköts Vänskapens park av Österbottens naturtjänster vid Forststyrelsen. För forskningen i parken ansvarar Vänskapsparkens forskningscentral (Ystävyyden puiston tutkimuskeskus), som lyder under Finlands miljöcentral (SYKE).
 
Smidigt samarbete mellan Finland och Ryssland

Samarbetet mellan parkerna är livligt och smidigt. Detta gemensamma naturskyddsområde på bägge sidorna av gränsen ökar samförståndet mellan människorna och främjar det ömsesidiga naturskyddet. Samarbetet främjar inte endast forskningen utan ökar också personalens kunnande och parkernas välkändhet. Speciellt viktiga verksamhetsformer är också miljöfostran och naturguidning för skolelever. Olika slags projekt har varit en viktig samarbetsform sedan 1990-talet. Under årens lopp har man utvecklat verksamheten vid Vänskaparkens naturskyddsområde genom många projekt.

Vänskapens naturskyddsområde har under de gångna 20 åren öppnat gränsen mellan öst och väst när det gäller naturskydd och forskning. Området har fungerat som en port för myndigheter, forskare och informationsbyte mellan länderna. Även naturentusiaster, företagare, skolgrupper och många andra har kunnat bekanta sig med områdena och verksamheten tack vare samarbetet. Vänskapens naturskyddsområde har inte gynnat endast det finsk-ryska samarbetet utan har också varit ett viktigt centrum för informationsbyte med naturskyddsexperter i många andra länder.

Text Eeva Pulkkinen
Bilder Ari Meriruoko

Mer information

Parkchef Kerttu Härkönen formamn.efternamn@metsa.fi

Till  framsidan