Trots ansträngningar har man inte lyckats stoppa utarmningen av naturens mångfald och försvagningen av livsmiljöerna. Som en följd av detta har den miljönytta som naturen erbjuder börjat försvinna. Kortsiktiga intressen hotar att åsidosätta ett hållbart användande av naturresurser samt plikten att bevara jorden livsduglig för kommande generationer. Om människornas förhållningssätt inte ändras kommer följderna att vara dramatiska såväl för människorna som för den övriga naturen.
Utgående från biodiversitetskonventionen, Convention on Biological Diversity (CBD), har man framställt en uppskattning om miljöns tillstånd i världen. Enligt den kommer de natursystem som nu utgör grunden för näringsstrukturen och välståndet att kollapsa, om mänskligheten inte omedelbart och på ett hållbart sätt börjar förvalta och skydda den biologiska mångfalden, som är grundläggande för allt liv. Uppskattningen, som förverkligats under ledning av FN:s miljöprogram, presenteras i samband med en specialsession för ländernas statsöverhuvud 22.9.2010 i FN:s generalförsamling.
Ärendet kommer även att behandlas i oktober vid den tionde biodiversitetskonferensen i Japan, där man skall fatta beslut om strategins nya målsättningar och hur de skall förverkligas under tidsperioden 2011–2020. De viktigaste och politiskt mest utmanande frågorna under konferensen är att komma överens om strategins målsättnignar och hur åtgärderna skall finansieras.
Stammar hotas, livsmiljöer lider, ekosystemtjänster försvinnerIndikatorer frö arternas utvecklingsriktning, risken för utrotning och livsmiljöns tillstånd visar på en fortgående försämring. Groddjur och koralldjur är mest utsatta, men tillståndet är kritiskt även för många andra artgrupper. Till exempel har många fiskstammar i världshaven kollapsat eller märkbart minskat. Även kulturväxters och boskaps genetiska mångfald har blivit allt mindre omfattande.
Det som oroar vad gäller korallreven, vattedragen och stora regnskogsområden är huruvida livsmiljöerna har försvagats så pass mycket att de överskridit en kritisk gräns och inte längre kommer att kunna återhämta sig. Följderna kan vara mycket dramatiska och omöjliga att förutse.
De största hoten mot den biologiska mångfalden är: livsmiljöer som förändras och försvinner, naturresurser som exploateras, främmande arter som är skadliga för den ursprungliga naturen, förorening samt klimatförändringar. Samverkan av dessa faktorer som försvagar miljöns tillstånd och tillgången på ekosystemtjänster gör situationen allt mer allvarlig, liksom belastningen orsakad av befolkningsökning samt ohållbar produktion och konsumtion.
Trycket ökar – motåtgärderna släpar efter
De som deltagit i biodiversitetskonventionens möten, främst olika ministrar och tjänstemän inom miljö- och naturresursförvaltning, har inte lyckats övertyga sina regeringar om hur allvarlig situationen är. För att hitta en lösning på biodiversitetskrisen borde regeringarna förhålla sig minst lika allvarligt till denna fråga som man förhållit sig till den globala eller europeiska skuldkrisen. – Frågan kunde få större vikt om inflytelserika budget- och näringslivsministerier deltog i biodiversitetskonferenserna.
Ett visst hopp väcker det att biodiversitet har funnits med på föredragningslistan när ledarna för G8-länderna håller möten redan sedan år 2007. Från regeringarna kunde man vänta sig mer politisk vilja och starkare ledarskap till exempel när man fattar beslut om markanvändning och naturresurser, för att försäkra att kortsiktiga intressen inte kör över de behov som bevarandet av den biologiska mångfalden har. Det finns ingen tid att förlora, eftersom det blir billigare att agera än att låta bli. Man borde omedelbart vidta effektiva åtgärder.
Hur är det i Finland?Utarmningen av naturen framträder inte lika tydligt här i Finland som i utvecklingsländerna. Eftersom Finland är ett rikt industriland är vi inte på samma sätt som miljontals invånare i utvecklingsländerna beroende av föda som samlats direkt ur naturen. I Finland har minskningen av naturens mångfald av många setts som att utrotningshotade och ofta okända arter med liten betydelse försvunnit och att vissa typer av miljöer minskat. Men även hos oss finns det synliga exempel på hur de ekosystemtjänster som naturen erbjuder försvagas, som till exempel övergördningen av Österjön.
Målsättningarna för Finlands biodiversitetspolitik ingår i den av statrådet fastställda nationella strategin och det åtgärdsprogram som stöder strategin (2006–2016). När den nya regeringen gör upp sitt program kunde man överväga att ta med biodiversitets- och naturresursfrågorna bland de frågor som skall tas med i de tväradministrativa politikprogrammen. Alternativt kunde temat behandlas som ett ämnesområde som särskilt följs upp, t.ex. tillsammans med klimat- och energipolitiken. Biodiversitet och naturresursförvaltning är även ett lämpligt ämne för Presidentforumet.
Hur sprida information?När medierna har behandlat biodiversitetens utarmning har man ofta koncentrerat sig på enstaka arter som befinner sig i svårigheter. Mindre uppmärksamhet har därför fästs vid till exempel förhållandet mellan klimatförändringar och biodiversitet eller vilka följder försvagade ekosystemtjänster har för produktionen av föda. Vid sidan om klimatförändringarna och tillgången till föda borde förlusterna i biodiversiteten förknippas även med tillgången till läkemedel, ekonomisk tillväxt och människornas hälsa. Särskilt forskare och elektroniska medier spelar här en viktig roll för att åskådliggöra denna komplexa helhet.
Text och bild
Jukka-Pekka Jäppinen. Skribenten är utvecklingschef vid Finlands miljöcentral (SYKE), centrum för naturmiljö. Artikeln baserar sig på rapporten Global Diversity Outlook 3, utgiven i maj 2010 och på skribentens erfarenheter om förverkligandet av biodiveristetskonventionen.
Till framsidan
