Mångfaldig natur längs med vägar och järnvägar

De landskap som omger våra vägar och järnvägar är för resenärer en synlig del av vårt lands natur och landskapshelheter. Landsvägs- och järnvägsnätets vägrenar utgör livsmiljö för många växt- och insektarter, vars livsutrymmen annars har krympt eller försvunnit helt och hållet. Det pågår ett ständigt arbete både med utveckling av grönområdesskötsel och med omsorgsfull miljöplanering för att bevara mångfalden.

Slåtter och skötsel befrämjar mångfald

Slåtter och skötsel av vägrenarna måste göras för att garantera en smidigt och säker trafik, men även växtligheten och insekterna har nytta av skötselåtgärderna. En årlig slåtter av vägrenarna ökar växtlighetens mångfald och förbättrar livsvillkoren för ängslevande arter. Slåttern skapar förutsättningar för en mångsidig växtlighet, som i sin tur ökar mängden insektarter och erbjuder livsmiljöer även för utrotningshotade arter. Som exempel på detta kan nämnas fjärilsarterna mindre blåvinge, klövervinge och prydlig johannesörtplattmal, som påträffats i Heinola. Utan slåtter skulle främmande arter erövra för stora livsutrymmen på bekostnad av dikesrenarnas ursprungliga växter.

Främmande arter som man nu konstaterat att är skadliga har i tiderna planterats som prydnadsväxter. Nu försöker man stoppa och begränsa deras spridning, men de sprider sig fortfarande till exempel med trafiken. Vanliga främmande växtarter på järnvägarnas och landsvägarnas dikesrenar är blomsterlupin och vresros.

Noggrann planering minskar trafikens skadliga inverkan på växtligheten

Det finns stor variation i vegetationstyperna på banområdena i Finland. Variationen beror på områdets geografiska placering, banområdets bredd samt kvalitén på livsmiljön i de områden som omger järnvägen. Den spårbundna trafiken har såväl positiv som negativ inverkan på naturens mångfald. Vid livligt trafikerade banavsnitt kan känsligare organismgrupper bli störda och byggandet av järnvägar kan lokalt försämra livsmiljön och orsaka att ett enhetligt naturområde splittras.

Å andra sidan erbjuder banområdena speciellt åt biologiskt värdefulla arter ersättande livsmiljöer, så som öppna områden där solen kommer åt att skina. Dessa områden består av åssluttningar, branter eller jämna områden som öppnar sig mot sydväst, söder eller sydost. Öppna områden som bildas på naturlig väg har nästan helt och hållet försvunnit.

En förutsättning för att kunna bevara naturens mångfald i samband med järnvägsunderhåll är att det görs tillräckligt med miljöutredningar och uppföljningar. Även alternativa lösningar och deras inverkan på miljön granskas. Vid uppgörandet av generalplan för ett projekt utreds projektets miljöpåverkan med hjälp av programmet för miljökonsekvensbedömning (MKB) eller en mindre miljöutredning.

Text Hanna-Liisa Ylipoti
Bild Susanna Koivujärvi ja Riku Lumiaro

Till  framsidan