År 2010 är FN:s temaår för biologisk mångfald. I Finlands utvecklingspolitik betonas starkt en naturekonomiskt hållbar utveckling. Vad innebär det här för den biologiska mångfalden?  |
Minister Paavo Väyrynen planterar ett träd i Meru
under sin resa i Kenya i november 2008.
Kenyas skogs- och naturresursminister
Noah Wekesa bistår honom.
|
I Finland har vi ett stort antal program och projekt i anslutning till bevarandet av den biologiska mångfalden, eller biodiversiteten. Därtill stöder all vår verksamhet som främjar en naturekonomiskt hållbar utveckling även bevarandet av den biologiska mångfalden.
Som exempel kan nämnas projektet BioCAN i länderna kring Anderna. Genom projektet främjas skyddet och den hållbara användningen av det område av Amazonas som har den största biologiska mångfalden. Länderna kring Anderna stöds i planeringen av markanvändningen, i allt från tolkning av satellitbilder till planering på bynivå. Man främjar också hållbara användningsätt och kommersiella tillämpningar av naturprodukter från Amazonas.
Finland har också nu under FN:s pågående temaår för biologisk mångfald gått in för att stöda programmet Life Web, som lyder under FN:s konvention om biologisk mångfald. Programmet främjar skyddet av unika områden i hela världen. Detta innovativa program fungerar via en internetportal, där projekten och finansiärerna möts. Finland finansierar via Life Web olika projekt i Tanzania och Peru som har som syfte att skydda den biologiska mångfalden och samtidigt att stöda lokalbefolkningens levnadsförhållanden och möjligheter att klara sig ekonomiskt.
Många av de allra fattigaste människorna i utvecklingsländerna får sitt uppehälle ur den mångfaldiga naturen. Vad är det största hotet mot den biologiska mångfalden i utvecklingsländerna? Skogsförstöring utgör nog det största enskilda hotet. På skobevuxna områden bor det inemot en miljard fattiga människor, som man borde få att skydda de skogsområden som är viktiga för den biologiska mångfalden men också att använda skogarna på ett hållbart sätt.
I många utvecklingsländer leder orättvisa förhållanden när det gäller jordägande och rätt till att använda mark till okontrollerad markanvändningen. Jordbruket och boskapsskötseln är ineffektiva och kräver nya landområden, vilket resulterar i skogsförstörelse. De oklara jordägoförhållandena och rätterna att använda mark är ett effektivt hinder för effektiva skyddsåtgärder på områden med viktiga naturvärden. På områden som lämpar sig för hållbar användning av skogar och där biodiversiteten kunde skyddas och bevaras genomförs sällen långsiktiga investeringar, som vore nödvändiga för utvecklingen av skogssektorn. På detta sätt slösas produktiv skog och biodiversitet. Hållbart skogsbruk främjar både en minskning av fattigdomen och bevarandet av den biologiska mångfalden.
Finland understöder redan i dag många program och projekt för att skydda den biologiska mångfalden i utvecklingsländerna. Kunde man göra ännu mer?Tyngdpunkten för Finlands utvecklingssamarbete vilar på skogen och på hållbart skogsbruk. Vi finländare har lätt att förstå hur stor betydelse skogen har för utvecklingen. Vi har också stort kunnande inom området. Skogarna binder koldioxid och stävjar klimatförändringen.
Man borde fästa allt mer vikt vid utökandet av skogsarealen, bevarandet av skogarnas biodiversitet och tryggandet av skogarnas ekosystemtjänster. Så här skulle man också främja anpassningen till klimatförändringen i utvecklingsländerna.
Finland är av tradition en stark aktör inom vattensektorn. Denna verksamhet håller vi nu på att utvidga att omfatta även skydd och hållbar användning av vattenresurser. Det här är nödvändigt, för att utvecklingsländerna ska kunna utvecklas på ett hållbart sätt och samtidigt kunna anpassa sig till de negativa verkningarna av klimatförändringen.
Ekosystemens funktion är beroende av vattenresurserna, och att vi sköter om vattenresurserna är en förutsättning för tryggandet av ekosystemtjänsterna. Vid den kommande partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald fästs allt större vikt vid de ekosystemtjänster som naturen erbjuder mänskligheten.
Man känner redan rätt väl till förhållandet mellan klimatförändringen och utvecklingen. Hur kunde man klargöra växelverkan mellan biologisk mångfald och hållbar utveckling för finländarna?
Det gäller att utöka den naturvetenskapliga allmänbildningen inom utbildning och information. Bevarandet av den biologiska mångfalden är en förutsättning för att naturen ska hållas livskraftig. Det behövs effektiva skyddsprogram, men människan är även tvungen att anpassa sin ekonomi efter naturens villkor.
Vid informationsförmedling bör man poängtera att mänsklighetens centrala miljöproblem – klimatförändringen, utarmningen av den biologiska mångfalden och ökenspridningen – är sammanflätade med varandra. Vi kan inte lösa en fråga utan att ta i beaktande de andra, vilket konstaterades redan under toppmötet om hållbar utveckling i Rio de Janeiro för nästan 20 år sedan.
Text
Outi Einola-Head och Hanna Saarni / utrikesministerietBild
Päivi Nevala Till framsidan
